Det handlar inte om vikten

Jag har en envishet som jag är stolt över. Har jag bestämt mig för något så är det så och just nu är det inget godis förens på fredag! Finns inga alternativ. Finns inget tjat som fungerar på mig!

Andra verkar dock ha svårt för det där när någon bestämt sig. Jag hör ofta av mina klienter att de försöker bli pålurade både det ena söta efter andra. Jag undrar lite vad det handlar om? Varför försöka ge socker till någon som inte vill ha? Handlar det om att döva sitt egna samvete?

Jag tackar ofta vänligt med bestämt nej till godis, tårtor och kakor när jag är borta. Ofta kommer kommentaren:
-Men du som är så smal kan väl ta en kaka? (Det är just därför jag är smal vill jag svara, men det låter lite för kaxigt vid vissa tillfällen;) När jag säger att jag inte tål gluten blir det tyst. Då är det ok. Men att inte tåla socker det är inte ok! Jag tål socker i små mängder när jag själv bestämmer och är sugen. I stora mängder blir jag helt orkeslös och tappar humöret. Mitt mål är att ha ett stabilt blodsocker, då mår jag som bäst. Ett stabilt blodsocker får man av bra livsmedel med lågt GI och att äta regelbundet, ca var 3:e timma.

När jag tar en frukt istället kommer kommentaren:
-Men frukt är ju också sött!

Det stämmer bra, det innehåller fruktos. Men inte alls i samma mängd. Dessutom får jag i mig antioxidanter, vitaminer och vattenlösliga fibrer som är toppen för mig och mina tarmar. Jag blir också mätt tillskillnad mot en godispåse eller en tårtbit som bara mättar en liten stund. Men se upp för fruktos i produkter där det inte hör hemma (smaksatt vatten, chokladbars etc) då blir det en helt annan mängd och påverkan på kroppen.

Trevlig frukt och nöt kväll på er!