Buddha

I dag har jag varit och hälsat på "The Big Buddha" i Thailand. Han är enormt stor och står och vakar ut över stränderna i Phuket. 

Det mest ansträngande under dagen var att få tag i en taxi till rätt pris till platsen där man börjar sin vandring upp mot Buddha. Men 1200 bath blev snart 400 bath.

Jag började min vandring uppåt när det var som varmast på dagen, men jag ville komma upp, hinna njuta av utsikten och ta mig ner igen innan mörkret. Under vägen upp mötte jag endast två andra människor men de var på väg ner. Desto fler åker bil, fyrhjuling eller moped upp och det gäller att akta sig för dem och hela tiden välja rätt sida att gå på. Jag var glad att jag valt korallrosa synliga shorts! Jag tycker det är lite synd att fler inte väljer att gå upp, man missar så mycket på vägen. Har testat båda alternativ och mitt råd är att gå så länge man är frisk och normalt tränad. För mig tog det 1 timma och 30 min upp men då stannade jag och fotade på många ställen. Ta med mycket vatten, solkräm, bra solglasögon, hatt eller keps. Utmaningen är solen och värmen.

På vägen upp hörs det prassel på vägkanten, en ekorre i trädet, elefanter (tyvärr i fångenskap), två arga hundar som rusar mot mig för jag går på deras mark och gräshoppor som spelar högt.

Jag har packat ner en långärmad tröja och byxor som täcker knäna. Men i brist på plats att byta från små shorts till dem får jag låna en sarong, inga problem alls. Uppe hos Buddha är det en fantastiskt utsikt! En turist attraktion är det ju så klart men det kostar inget och det är frivilligt att donera pengar. Inne i templet får jag ett armband av en munk och så skvätter han vatten på mig och säger "hayyp, happy"! Sedan hör jag något om "lot´s of money". Jag trodde Buddismen gick ut på att inte äga för mycket ting eller pengar men låt gå då. Eller önskade han mig ett liv utan pengar? Kanske lika bra det.

På vägen ner får jag skjuts en liten bit på en fyrhjuling för att jag ville inte stöta på hundarna igen. Jag älskar hundar och är inte rädd för dem, men utomlands har jag respekt och ingen lust att bli biten. Jag hoppar av vid restaurangen "Point View" som har en underbar utsikt och här vilar jag mina ben en stund. Trots att själva uppgången inte kändes så jobbig värker benen och jag sitter och läser en stund. Antagligen var det så mycket vackra och spännande intryck på vägen upp som trollade bort smärtan i benen. Sedan rullar benen bara på nedåt och jag kommer långt in mot Kata beach innan jag inser att nu är det dags att hoppa på en transport hem, simma lite och sträcka ut benen..

Dagen blev lyckad och bäst var att jag höll mitt löfte till mig själv, att gå upp till Buddha. Man ska aldrig svika sina egna drömmar ;-)

Jag håller med mina favoritmärken Nike och Canon. Just do it! You can! De här bilderna åstadkom jag och min Canon i dag.